Född 2004

e. Temperament 227

u. Knuts Borka 

ca 137-139 cm

 

Ja vart ska man börja med denna mirakel häst... Man kan säga att hon var ett mirakel redan när hon föddes. Båda hennes föräldrar är Ljusbrunblackar men ändå kom det den 26 juni ett musblackt föl, med stjärn dessutom.

Som treåring visades hon 4 ggr med 42 poäng 2 ggr.

Samma år betäcktes hon med den musblacka hingsten Isidor. Och 2008 kom ett litet grått stoföl som var mycket likt Balsa. Fölet fick namnet Basta och den hästen är en historia för sig... vi får se om jag tar upp den historian nån gång.

 

 

Någonstans runt 2010-2011 råkade hon sparka sig själv på ena frambenet och bröt griffelbenet. Jag kommer ihåg att hon gick i sjukhage hela första sommaren jag var på sindarve.

2012 red jag Balsa för första gången, hade henne på ett 8 dagars läger.

Året därefter red jag henne på två ridläger på raken, så det blev 18 dagar med henne. Det var den sommaren som jag började hitta lite mer knappar, men jag kände aldrig att jag o Balsa passade ihop... Jag tyckte om henne men inte så mycket som man skulle kunna tro. Men vi blev konstant kallade för radarparet, och jag fattade aldrig varför eftersom jag aldrig riktigt kände bondet mellan oss.

 

Sommaren efter hade jag henne på 10 dagars och inte förrens då började jag känna att det var "Sophia och Blasa" och inte någon annan som skulle rida henne. Fast egentligen började den sommaren katastrof... Hon gick inte att ställa, Fick endast henne i form i skritt, gick inte att styra i galopp och knappt i trav. Då valde vi att först betsla upp ett snäpp till ett tredelat fullcheek men det blev bara värre. Jag halft grät inombords, jag förstod inte vad som hänt med "min" häst... jag hade ridit henne under alla lov det året och till och med hyrt hem henne till vår gård under hela jullovet och hon hade blivit jättefin, men nu var hon bara inte sig själv. Då provade vi att byta till ett rakt gummibett och problemet började smått lösa sig efterhand. 

Trots detta valde jag att hyra henen och ta med henne upp till Stockholm. Blenda var väldigt skeptisk och sa till en början 2 månader. Efter två månader förlängdes tiden till ett halvår. Under den tiden Han vi starta några låga klasser i hoppning och dressyr. Jag kommer ihåg att de 3 första veckorna var hemska med henne, problemet var fortfarande kvar. Jag ville nästan lämna tillbaka henne men bestämde mig för att jag SKA vi sa Blenda att detta var en bra idé! Jag tränade för tränare flera dar i veckan med henne. Var ute och konditionstränade mycket, tillslut var hon så pigg och fit att när vi red ut kunde hon galoppera 1 timma i sträck och komma hem piggare än när vi hade ridit ut. Och missuppfatta mig inte nu! Jag pushade henne inte att galoppera 1 timma utan det var hon som låg på och hela tiden ville gaoppera, jag försökte övertala henne att skrittpauser var bra ;) 

 

När jullovet började närma sig visste jag att jag bara hade ca 10 dar kvar med henne så då flyttades hon från Sthlm till vår Gård och där hårdtränade vi på att galoppera samlat ute på åkrarna. Sista passet innan hon åkte hem lyckades vi till och med fatta från skritt och galoppera långsamt i form på en 10 diameters volt mitt på en åker. Det var STORT för oss då. När Balsa lämnades tillbaka fick jag mycket beröm av Blenda och jag kan säga att det är OVANLIGT att få beröm av henne ;)

 

Sedan hyrde jag hem balsa under all lov och red henne. Men under påsklovet började hon kännas annorlunda igen... problemen kom tillbaka.efter Påsklovet fick jag möjligheten att ta henne till Stockholm igen. Och de 3 första passen var bra men sen gick det utför, hon betedde sig som en rebell inte som en teammate som förut. Och framförallt kom hennes starka oliksidighet tillbaka. :(

Vi tränade så mycket vi kunde men jag skrev ju samtidigt alla nationella prov.

I somras när jag red henne på ridlägret löste vi allt och hon blev superfin. Vi red då en LB:1 på 72.5% :))

 

 Nu taggar vi ett år till tillsammans på Flyinge :)))